Nu börjar det!
NBA Final 2018.
Golden State Warriors mot Cleveland Cavaliers.
Det känns bekant. Det känns som vi har varit här förut. Som om jag just vaknade upp och livet startat om.
Ett tag hade jag en känsla av att en hel säsong just kommit och gått. Jag inbillade mig att Kyrie inte längre spelade med Cavs. Att Gordon Haywood inte längre var med Jazz. Och att båda två gick till Boston! Och att båda blev skadade. Och att Boston fortfarande nästan vann hela east.
Det kändes som att Chris Paul faktiskt lämnade Clippers. För att spela med Harden i Houston. Och det nästan tog dom till finalen. Med Hardens bästa säsong någonsin. Och Carmelo flyttade till Westbrook i OKC. Plus att dom plockade dit Paul George. Och dom fortfarande failade…
Jag hade en märklig idé att i säsongens början var Orlando och Detroit två av de mest spännande lagen att titta på. Och att Utah faktiskt var ett bättre lag efter att ha förlorat Hayward och lyft in några role players. Och att Pistons lyckades lägga vantarna på Blake Griffin … och blev ett sämre lag.
Ett tag kändes det som att Philly var det roligaste laget att titta på i hela NBA. För första gången sedan deras glansdagar med Allen Iverson.
Men nu är vi tillbaka på ruta ett. Som om ingenting hänt. Vi kunde lika gärna ha skippat de senaste 8 månaderna och gått direkt på finalen. Igen.
Fast då skulle vi ha missat några fantastiska, spännande och underhållande basketmatcher. Och det kommer mer. Med början i kväll.
LeBron … bättre än någonsin. Men hemmaplan regerar.
Warriors efter sju!
