Jag tänkte skriva någonting positivt om att den nya säsongen äntligen är här. Det tog ungefär 6 minuter av den för den glädjen att försvinna. En av de mest omskrivna händelserna innan säsongen var att Gordon Hayward signat med Boston Celtics. Det brändes tröjor, spelare blandade sig i på ena eller andra sidan, paralleller drogs till LeBrons famösa ”Decision”. För Boston var det ett stort kliv framåt för att på allvar utmana Cavaliers om titeln i East och för Hayward en chans att spela med ett lag som aspirerar på titeln. På ett ögonblick krossades båda dom drömmarna. Ungeför 6 minuter in i säsongens första match mellan Celtics och Cavaliers – mer emotsedd för en annan block-buster trade mellan IsiahThomas och Kyrie Irving – Hayward landade olyckligt och bröt av benet. Bara så där. Allt förändrades.
Nu kommer det skrivas och diskuteras mycket om konsekvenserna för bade Haywards karriär och hur Celtics ska ta sig vidare framöver utan sin nya franchise spelare. Med det jag vill kommentera handlar mer om reaktionen bland spelare, publik, tittare och kommentatorer. Det var djupt rörande.
Basket på den här nivån är oerhört tävlingsinriktat. Och de spelare som kommer så här långt är extremt tävlingsinriktade. Det innebär också en del hårda ord, blickar, trash-talk och påhopp och häcklande via sociala medier. Många av spelarna har blivit anklade för att vara prima-donnor med alldeles för stora egon. Men en händelse som den här flyttar sporten bortanför tävlingen. Borta var alla hårda ord och blickar. Det handlade inte längre om att vinna matchen. Det vi såg var ett gäng kamrater som alla gilar att spela basket, som blev djupt påverkade av situationen. Dom bad, grät, stirrade tomt eller bara skakade på huvudet. Gordon tittade på sitt ben och skakade på huvudet, som att han inte heller förstod vad som hänt. Kommentatorerna, som annars försöker kommentera allt, satt helt tysta i flera minuter och bara lät stämningen skjunka in. Det hördes ett konstant mummel från publiken, men annars var allt tyst. Alla förstod vidden av vad som hänt. Det ar sorgligt.
Men samtidigt var det skönt att se alla dessa olika spelar som verkligen brydde sig. Och att inse att till sist så är det bara en sport och det finns viktigare saker än att vinna. Det är människorna, kollegorna, vännerna och att ha kul. Basket ska vara kul.
Gordon – kom tillbaka snart. Du förtjänar att vara en del av det här.
